Jag kan väl inte rå för att folk står så nära.

Vi skulle ses utanför kulturhuset. Han blev sen och jag stod lutad mot räcket, för att kunna titta ner mot Sergels torg. När jag vände mig om för att snegla mot ingången, stod plötsligt en man och en kvinna i femtioårsåldern bara några centimeter ifrån mig.

"Jag och min kusin", sa mannen och tittade mot Kulturhuset. "Vi brukar fika här."
"Jo... men hur vet du att han är här nu?", frågade kvinnan.
"Jo, han ringde. Och jag sa... att jag hade en patient."
"En patient?", frustade kvinnan.
"Jo...", sa mannen, förläget. "Så vi går till ett annat café."