Saknar dig.

Fanny, idag har det gått tre år sen du lämnade oss här, en varm, tröstlös fredag i juni. Ibland känns det som om ingen tid passerat. Som om du när som helst skulle kunna ringa. Jag kan fortfarande höra din röst; "Hej, det är Fanny". Jag kan fortfarande se dig lyfta upp (och försvara) ditt gamla marsvin som nästan tappat all päls, och se dig komma gående, och gå. Jag kan fortfarande höra ditt skratt.

Jag önskar att du visste hur mycket vi saknar dig, hur ofta vi pratar om dig, att du aldrig kan lämna oss helt. Min vän, jag längtar tills vi ses igen.
(Du är, för alltid, min lilla tontboll.)