Förra veckan, när jag tvättade, hade jag bråttom. Jag lämnade dörren på glänt när jag gick in för att hämta det sista. När jag tittade upp från torkskåpet hoppade jag till. I dörröppningen stod en man, som inte sa något och som tydligen stått där en stund. Han liknade mest en förvuxen Paul från En härlig tid.
Jag tycker inte om när det kommer in folk när jag har tvättid. Särskilt inte om de står mitt i dörröppningen och bara tittar, med öppen mun. Och särskilt inte om jag aldrig sett dem i huset tidigare.
- Jag undrar varför du låter värmen i torkskåpet vara på, medan du plockar ur tvätten! sa han.
- Eh, den är inte riktigt torr, sa jag.
- Jag ska ge dig några tips när du tvättar! sa han. (Utan att förklara vad han gjorde där, under min tvättid. Han tänkte uppenbarligen inte tvätta.)
Medan han redovisade alla olika maskiners funktioner funderade jag på alternativa flyktvägar.
- Mmm, smart... sa jag artigt till hans lilla föreläsning om temperaturer och centrifugiering.
- Jag vet. Folk brukar tycka att jag är värsta Einstein när jag hjälper dem i tvättstugan.
- Jo, visst, sa jag.
Sen gick han.
Inlägg
3 kommentarer:
Han kanske tror att han befinner sig i en amerikansk TV-serie, typ Seinfeld, och tänker att han ska träffa sitt livs kärlek i tvättstugan (i brist på laundromats).
Eller så var det husvärden/hustomten eller kanske Gubbängens skyddshelgon...
Skyddshelgonet "Sankt Einstein av det Heliga Luddfiltret"
Skicka en kommentar