Utlopp

När kunderna försökte returnera använda foundations, köerna ringlade sig ända till restaurangen, den elaka gamla damen kom förbi (hon som alltid kastade sin veckoinsamling av mynt i ansiktet på en), eller när butikschefen började köra med lumpna McDonaldstricks för att sälja mer brun-utan-sol, då fanns det två utvägar. Hade man tolv kronor kunde man pila runt hörnet till det italienska kaffestället och bemötas med ett alltid lika varmt cíao bella! Det andra alternativet var kaotisk dans på lagret.

En gång i tiden fanns det en dam, (som naturligtvis jobbade på en annan avdelning), som alltid tog så väldigt långa raster. Till sist uppdagades det att hon brukade ta sig en tupplur på strumplagret. Men det är en annan historia.

På redaktionen, där var det här med kaotisk dans svårare att genomföra. I ett förtvivlat ögonblick skickade kollega T över det här. Och plötsligt kändes allt lite lättare.