En tyst liten sång

Jag släcker alla lampor, stänger av telefonen och rullar ihop mig till en liten boll. Jag låtsas att jag inte finns, att jag bara existerar och andas tyst någonstans där jag inte syns.

Men ingenting kan bli så dåligt som det var. När hyllorna i mataffären snurrade runt, runt som på ett färgglatt helvetiskt tivoli och asfalten under mina fötter skakade så att jag mådde illa och tappade balansen. När jag inte kunde äta och inte kom ihåg vad jag hade på mig för kläder under jackan när jag gått utanför dörren. När tårarna inte tog slut fast jag grät och grät i flera timmar, veckor och månader, tills allt som fanns kvar var en sprängande huvudvärk. När jag inte visste, men hörde rykten. Frikyrkorykten. När jag fick veta. När jag gick kilometer efter kilometer i den nya förorten, rasande på Gud som lät allt hända, mitt liv förstöras.

Det är bättre nu.