Bland mascara och läppglans

Händelsen på bron i fredags har lagt en sorglig stämning över helgen. Filmen spelas gång på gång framför mina ögon. En ensam figur på kanten till evigheten. Gråmurrig kväll. Desperation och förtvivlan. I och jag som pratar intensivt efter att inte ha setts på länge. Vad gör man nu? Alla känslor på en och samma gång. Skräck och rädsla. Hopp och förtvivlan. Oceaner av tid men inte en sekund att förlora. Min hand på hans. Vi kanske räddade ett liv, men vad händer efteråt?

En slutsats är i alla fall att jag har fantastiska vänner och att jag helt enkelt inte skulle kunna leva utan dem. Jag ringde R och berättade och vi nästan grät över existentiella frågor i telefonen. Allt är så påtagligt och så nära. Flyktingläger med svältande barn som E besökt i Tchad med utlandsstyrkan. Sjukdomar långt bort, där vännen R vet vad man kan göra, men inte kan skicka hjälp. På något vis skakade nyheten om att afghansk polis häromdagen gripit en kvinnlig terrorist utanför Kabul, med kartor och vapen för att genomföra en självmordsattack, om mig mer än allt det andra. Självmordsattacker är ett relativt nytt fenomen i Afghanistan. En kvinna. Har de inte lidit nog? Vilken sorts religiös fanatism ligger bakom?

Nu jobbar jag för fullt i butiken bland kassaaktiviteter, mascara och läppglans. Igår kväll kom två stylade killar från en av de större leverantörerna in för att ställa några frågor till mig, som har hand om deras varuområde. Jag försökte jaga fram lite passion och engagemang till svaren på deras frågor kring läpprodukter: ”Vilken ser du att är säsongens färg?” ”Vilka trender ser du bland unga stockholmare idag?” ”Hur ser du att vår nya tv-kampanj påverkar kunderna?” och: ”Vilka färger använder du själv?”. Djupt.

Gomorron Sverige, torsdag 18/7. Dödstalen ökar i Afghanistan. Samtal med chefen för den svenska styrkan i Afghanistan Bengt Alexandersson och Zahir Afshar, Svenska Afghanistan- kommittén.