Jag vet inte riktigt när den bottenlösa förtvivlan övergick till någon sorts dramatisk vardag, men där är jag nu. Jag är inte så förvånad längre över mina känslomässiga toppar och dalar, att livet ena stunden känns totalt meningslöst, när jag nästa stund har tiotusen drömmar och en nästan löjlig framtidsoptimism. Just nu är jag rasande, men samtidigt avslappnad och glad. Jag försöker säga till mig själv att det är normalt, att jag håller på att lära mig leva i en värld som är helt annorlunda än jag en gång trodde att den var.Helgen var helt fantastisk. Årets första grillning-i-en-park var en succé trots att mitt lag förlorade alla omgångar av kubb! Mycket är fortfarande skit, men mitt i allt finns det fler ljuspunkter än det finns mörka dalar. Och jag älskar texten:
All that I need to know for tomorrow
All that I need to know for today
Is that You’ll be with me each moment
Holding me close to You every step of the way
...det gör att jag kan slappna av mitt i allt kaos.
Riksdagen förväntas inom kort fatta ett beslut om att papperslösa inte längre har rätt till vård i Sverige. Ovärdigt, omänskligt och cyniskt! Min favoritjournalist Marciej Zaremba gräver djupare här.
Inlägg
2 kommentarer:
Tack för den texten, den behövde jag idag.
Jag känner igen mig en hel del i det du skriver. Tänk vad smidigt det vore om världen bara var lite mer som jag ville att den ska vara, och om jag vore lite mer stabil... :) Ska fundera på den där texten. Den har potential.
Skicka en kommentar