Coco

Om tjugo minuter ska jag slå igen International law and the use of force, ta resolution 678 och 687 under armen gå från försvarshögskolans stängda bibliotek ner till Östra station. Där ska jag förmodligen vänta sju otåliga minuter innan jag kliver in i en skrällande tunnelbanevagn och tar röda linjen mot Slussen och traskar upp för den stimmiga Götgatsbacken mot Björns trädgård.

Jag och E ska tillbringa kvällen halvliggandes i röda plyschfåtöljer någonstans vid Medis, bland andra popcornätande medmänniskor, sneglandes på dendär filmen om Chanel medhon Amelie från Montemartre. Jag tänkte låta mig bli barnsligt absorberad, klä mig i små svarta i veckor och vägra att någonsin mer använda någon annan doft än no 5. Och jag tänkte inte oroa mig ett dugg över den muntliga gruppresentationen om folkrättsliga argument mot USA:s invasion av Irak, över uppsatsseminariet på SU på måndag, över om jag får åka till Mellanöstern eller inte nästa termin eller om mitt liv någonsin kommer kännas mer meningsfullt än så här.

Om åtta minuter ska jag hålla upp mitt passerkort, vänta på ett svagt "pip" och grönt ljus, gå en snabbis på en tallbarrsdoftande toalett och lämna det stängda biblioteket och Försvarshögskolan bakom mig för ikväll.