Ljugarbänken

"Sofie, vet du vad ljugarbänken är?", sa R entusiastiskt i ett telefonsamtal på språng mellan två föreläsningar.
"Man ska inte ljuga, bara berätta allt. Eller nästan allt. Men man måste ha kaffe. Och helst glass. Det finns ljugarbänkar överallt. I sommar när vi jobbar kan vi använda den utanför Kirurgen."
"Raring, jag hänger inte med", sa jag.
"Så här började det:", sa R.
"Jag och en kompis köpte kaffe och glass en rast och satte oss på en bänk i solen utanför Sahlgrenska. När vi reste oss för att gå, efter längre tid och ett mycket djupare samtal än planerat, såg vi att nån ristat in: LJUGARBÄNKEN i träet. Är du med?"
"Mmm, jag tror det."
"Det var då det fick ett namn. Det som hände, när vi pratade längre och djupare, kaffet kallnade och glassen smälte. Det finns ljugarbänkar överallt, Sofie. Den utanför Kirurgen blir bra i sommar. Du får komma hit. Eller så kommer jag upp."

R fick bråttom, skulle in på den sista föreläsningen om öron-näsa-hals.
"Alltså, Sofie, du skulle se vad som kan komma ut ur folks öron. 'Du får får inte grimasera sådär inför patienten', sa de till mig på praktiken. Men oh my God, Sofie, du skulle se!"

Update: Wikipedia skriver: "Ljugarbänkar finns inte i storstaden". Ni är felinformerade, säger jag. I alla fall finns det en i Göteborg, utanför Kirurgen. Och en här på flower street café.