Jag kan fortfarande höra ditt skratt.

Jag ska skriva mer om Örebro, sen. Jag älskar den stan. Kan inte riktigt förklara varför. Tror att det kanske har med prestationslöshet att göra. Nu är jag trött. De senaste sjuttiotvå timmarna är ett virrvarr av secondhandshopping, magisk earth hour, afrikansk körsång, vårdagjämning, biobesök, ätande, väntande... nästa: barkvägen! och vilda diskussioner om allt från galna yrkesval och bästa platsen att ha ett fantiserat framtida bröllop, till pressetiska regler. En intensiv och skön helg i Örebro avslutades med en helkväll i Stockholm med L. Vi var sist kvar på Jensen's bøfhus, båda rödögda och jag nästan oförmögen att släppa gemensamma och alldeles för smärtsamma minnen.

Älskade Fanny, om du visste hur saknad du är.
Jag kan fortfarande höra ditt skratt.