Allt är glömt.

Förlåt mig, statsvetenskapliga institutionen. Jag vet att jag har sagt att ni är senila, dammiga och orginella. Att information helt saknar betydelse för er och att ert enda sätt att kommunicera med eleverna om ändrade salar och tider är via lappar med text i storlek åtta på anslagstavlan utanför café sexan. Att allt som räknas är att orden konsensus, centrum och periferi nämns minst fem gånger var i varje undervisningspass. Att tusen sidor Algotsson egentligen var ett skämt från ämnesrådet. Att ni njuter av att ha telefontid måndagar ojämna veckor åtta till tolv, och att ni då lägger av luren. Att ni inte har någon som helst förankring i arbetsliv eller verkligheten utanför hus F. Att ni egentligen hatar studenter och skulle vilja låsa hissen till plan 9 och dra ut sladdarna till telefonerna så att inget intryck utifrån någonsin kommer in mer, så att ni i lugn och ro kan studera regeringspropositioner från -89.
Förlåt. Jag tar tillbaks allt det där.
Jag älskar er.