That is my worldview that you see

Jag tar hissen upp till plan 7, statsvetarnas dammiga korridor. Här råder som vanligt tystnad. Medan jag väntar utanför min blivande handledares dörr, (han har ett telefonsamtal), tittar jag bort i gången och ser en liten man balansera en vagn med höga travar av böcker, över en tröskel. "Det gick bra! Ingen fara, ingen fara!" säger han med låg röst när han och vagnen passerar.

På plan 7 existerar inte begreppet mode, utom möjligtvis i en avhandling rörande genus och makt. Här regerar tjockbottnade glasögon, grovstickade tröjor och en och annan palestinasjal.

"Det du behöver göra", säger min handledare till mig efter att jag redogjort för mina tidigare ansatser till en uppsats, "är att ta ett bad." "Spola upp varmt vatten, häll i bubbelbad och tänd ljus. Sen funderar du i lugn och ro över tre saker: teori, nivå och empiri." Han får det att låta lätt och ger mig dessutom oceaner av tid, den 25 februari vill han ha en synopsis. Men det bästa: han förstår! Han förstår när jag säger att jag vill skriva om demokratisering i tredje världen, närmare bestämt i ett post-konfliktsamhälle, närmare bestämt demokratisering som rör civilsamhället och inte statens roll, närmare bestämt den del av civilsamhället som rör kvinnor, och, närmare bestämt, i en muslimsk kontext.

Två glimtar från plan 7 (klicka för förstoring):