Jag lärde mig att glaspinnen i rondellen egentligen heter "Kristall-vertikal accent i glas och stål", skapad av Öhrström (vilket jag fortfarande brukar kläcka ur mig om någon säger "eh... den där pinnen... duvet...") och sommaren efter, när jag jobbade på Myrornas givarservicecentral ringde faktiskt en Öhrström som ville skänka möbler, och jag kunde inte låta bli att fråga om släktskap med konstnären. Och bingo! Den gamle herrn blev glad, Edvin Öhrström var hans morbror eller nåt sånt.
Hur som helst, vi skrev engagerade artiklar med titlarna "Ett torg i tiden", "Från Klaras slum till framtidens stad" och "Vem vet vad vackert är - och när?" och lånade en systemkamera från bilden som vi fotade överfulla papperskorgar, fontänens smuts underifrån, demonstrationerna som pågick (Pinochet - mördare!) och café Muttern. Vi skrev bildtexter som "tanken var att det här skulle vara förstklassiga marmorplattor" om de spruckna svart-vita, "Några knarkare sniffar öppet på plattan utan att någon ingriper" -till ett foto med förmodligen helt oskyldiga människor som stod tätt och pratade- , "Medierna övervakar det som händer i stockolms hjärta" och "Polisen måste ständigt vara närvarande".
"Spräng skiten."
"Det är bra att det finns en plats att samlas på."
"Bygg om den till en grönskande lund med blommor och träd."
"Det är läskigt att gå över Plattan på kvällen."
"Det är den fulaste och värsta platsen i stan."
"Jag är aldrig rädd här."
"Jag tycker om det som det är."
"Det finns så många spännande människor här om kvällarna."
- Enkäter med tonåringar som rörde sig på Sergels torg -99.
Det senaste budet kring den oändliga diskussionen om Plattans framtid är väl en inglasning, om jag hängt med.
"Vi anser att torget ska vara kvar, men en totalrenovering behövs. Man borde bygga bort mörka hörn och förbättra belysningen. En helrengöring skulle också behövas (...) Från början var det meningen att torget skulle bli ett högklassigt affärskvarter med fontänen som mittpunkt. Som det är nu är torget en samlingsplats för samhällets utstötta. Man borde satsa på de sociala problemen och ta till relevanta åtgärder. Istället för att satsa miljontals kronor på en ombyggnad borde man använda pengarna till att hjälpa de hemlösa och narkotikaberoende som rör sig på torget."
- Så skrev vi som en slutsats till projektet, 1999. Och nu, tio år senare, tror jag nästan att jag fortfarande håller med.

9 kommentarer:
Ja, men är man så begåvad som du, är det klart att man ska skriva vettig arbeten i sjuan som fortfarande håller för granskning... heh....
Syster! Anar jag ett uns ironi i din ton? PUSS!
tänkte säga det samma som Mia, oj vad ambitiöst! Vad komponerade jag på högstadiet? En annons på tyska för en butik med knasiga hundraser, en reklamfilm på engelska för müslit "START bajs" och ett textilarbete om Hampa... allt medan jag lade ner mer tid på illustrationerna än på texten.
START bajs????
Säkert en storsäljare.
Haha I sjuan gjorde jag en kreativ reklamannons för både MER-drycken och McDonalds...."Kom till MacDonalds vi ger MER!" Heh.
Hrmpf. Det var i nian, inte sjuan. Å sen så undrar jag vad ni tycker om Plattan - inte om mina fabulösa specialarbeten från forntiden.
Men nu kanske titeln skulle vara Sergels torg - katastrof eller kokong?
Å jag vill bara berätta om en reklamsång som vi skrev på musiken på GYMNASIET!
Den gick så här: Eli! Eli! Eli! Eli! *här kliver en viss vän Eli in i mitten och sjunger med basröst* Mannen med el i!
(reklam för en elfirma heh´)
Och Nattis, du har alltid varit min idol när det gäller knäppa skolarbeten. Visst var du och Malin värsta höjdarna på det där med att ironisera skoluppgifter?
Typ "first we need a meanster" redan på mellanstadiet :-)
Ja, det stämmer sis! Idol var ordet! Hur överlever man lektion efter lektion med arbetsboken till "Svenska tillsammans" (någon som minns den?... Uppnästa illustrationer)? Jo man bygger skämtmeningar och testar frökens uppmärksamhet. Jag är också ganska nöjd med min insats som jätten Trym i en film om nordisk mytologi där jag och vännerna bytte kön på karaktärerna.
Skicka en kommentar