Gnistor

Det är januari och allt är grått. Jag sov lagom länge och tog en joggingtur för att försöka lapa i mig några svaga morgonstrålar.

E och jag satte upp spegel och hatthylla i hallen. Mest E, för jag är aningens rädd för borrmaskiner.











Jag åkte till arbetsförmedlingen i Farsta och blev förvånad. En gång förut har jag satt min fot på arbetsförmedlingen. Men det var länge sen, i ett annat liv. Hur som helst, vad möter mig, om inte en man med brett leende som verkar ha till enda uppgift att hälsa välkommen. Han log och hänvisade mig vänligt till en plats, han drog till och med ut min stol. Väl där, fylla i kanske tio sidor arbetslivserfarenhet, utbildning, önskemål och så, samtidigt som det cirkulerar i alla fall tre (!) arbetsförmedlare som sticker in små tips mellan varven. (Är det det som arbetsförmedlingen gör? Uppfinner jobb som inte finns? Jag kanske också kan cirkulera mot en rimlig timpenning.) I vilket fall, nu är jag registrerad som arbetssökande och på fredag får jag träffa en handläggare. Bra.

Sen; ett varv i centrum och dela ut ansökningar till lämpliga arbetsplatser som kan tänkas anställa en eländes student som skriver uppsats på deltid. Idel leenden.

Mina böner gav verkan! Jag har fått en handledare till dendäringa uppsatsen. En som föreläser i State, Civil society and democratization in the third world. Jepp, mitt ämne. Träff nästa onsdag. Hurra!

Jag bjuder på två mobilfoton till. Den ena är jag såklart. Den andra en glaselefantparad som jag och mindre syster hittade på Indiska. (Smaka på ordet: glaselefantparad. Sånt gör en glad.)