Det snöar

... och det lägger sig i mitt hår. Jag vaknar och dricker kaffe som vanligt, men koppen känns tom. Jag skriver tills orden blir livlösa, men meningen är kvar, små svarta pixlar på det vita. Jag klamrar mig fast vid den mening som jag gjort till min.








Januarivakuum tills dagarna fylls med prat och plick-plick-plick, tangenter som trycks ner och bildar små ord och betydelsefulla satser.