Min själ för några biobiljetter

För några månader sen kom det hem ett formulär på posten. Mot att jag svarade på en tjock lunta full med frågor skulle jag få tre trisslotter. Jag bläddrade förstrött igenom papperna och insåg att de handlade om utrikespolitik; bingo! Som student tycker jag liksom att jag har något sorts samhälleligt ansvar att svara på forskningsenkäter… eller nåt. Så jag plitade på, skickade in svaren och fick hem trisslotter som jag vann tjugo kronor på.

Hur som helst ringde den här forskningsbyrån upp mig i förra veckan. Dealen var: en halvtimmes personlig intervju mot några biobiljetter. Jag är ju löjligt nyfiken till min natur, och har dessutom inget emot att prata politik, så jag traskade glatt till Tegnérgatan idag efter jobbet.

- Vad tror du att är orsakerna till terrorism?
- Hur tror du att världen ser ut om trettio år?
- Hur ser du på dina egna framtidsutsikter?
- Skulle du kunna tänka dig att bo granne med:
a) knarkare b) alkoholist c) HIV-positiv d) homosexuell e) ogift sambo-par?
- Hur lycklig är du på en skala från ett till tio?
- Hur ser du på klimathotet?
- Hur påverkar terroristhotet dig?
- Hur ser du på att det svenska försvaret omvandlats från ett invasions- till ett insatsförsvar?
- Om Sverige var med i krig, skulle du då vilja försvara ditt land? Hur?

Framför oss på bordet låg en bandspelare. I vilket annat land söder om Bottenhavet skulle en journalist utan större betänkligheter och med ett vagt löfte om anonymitet frivilligt gå och få sina åsikter registrerade? Moah. Jag förtjänar en FRA-avlyssning. Min själ för några biobiljetter.