Världen, typ.

Jag hade världens skönaste lördag! G (på besök från Örebro) och jag bakade pizza, åt hejdlösa mängder med godis och såg på film. Sen sov hon över. Mycket trevligt. Söndagen var också mysig. Vi gick till Filadelfiakyrkan på morgonen, åt lunch med några vänner, tog en kaffe på seven eleven, tittade på tennis (okej, jag fattade inte särskilt mycket, men han som var mycket bättre vann över svensken, så mycket förstod jag) och minglade vidare till lilla kyrkan där en hel hög väldigt gamla bekanta, "från ett tidigare sammanhang" som det så fint kallas i den lilla kyrkan, (tänk sveavägen, celebrations och bönenätter... ja, SKC, naturligtvis) överraskade med sin trevliga närvaro. Jag gillar sånt! Kära återseenden, typ.

Jag brukar även gilla att skriva... men hjälp, den här veckan har inte varit rolig. Min handledare på tidningen, herr utrikesredaktör, har befunnit sig utomlands i mer än en vecka och samtidigt som jag känt att presidentval, Indien, Irak och rysk-ortodoxa kyrkan vilat tungt på mina axlar (mmm... ) har jag gjort klart en text till en höstbilaga och skrivit en krönika till en annan tidning. När jag kommer hem vill jag inte se en dator och ändå känner jag konstant dåligt samvete över den där onämnbara uppsatsen som borde plitas klart på. Imorn kommer i alla fall världenredaktörn hem till världenredaktionen och jag (och hela min omgivning och förmodligen alla läsare och kanske hela världen också) drar en lättnadens suck.