Terrorism och italienskt kaffe

Vädret var underbart och jag fick sluta två timmar tidigare än jag räknat med. Så jag köpte med mig en grönprickig handduk för halva reapriset och gick till favorititalienaren på hörnet (de som alltid ger leenden och rabatt och hälsar med ciao, bella!), tog med mig kaffe och smörgås och begav mig mot Rålambshovsparken. Där slog jag mig ned med min DN och min laptop och lapade i mig det sista av dagens solstrålar.

Hälsningar från ondskans axelmakter – vilken bra bok! Intelligent, spännande och jordnära. Åh, jag vill vara som Caroline Salzinger.

En annan fullträff var det lilla häftet terrorism som jag oplanerat lånade på universitetsbiblioteket bara för att det såg så spännande ut. Utan att jag visste det var det en bok som jag hört mina föreläsare referera till många gånger; en klassiker i säkerhetspolitiska kretsar. Det är en transkriberad föreläsning, hållen av Eqbal Ahmad, vilken har kallats för en av de bästa kommentarerna om 11 september och Bushadministrationens krig mot terrorismen. Eqmal Ahmad redogör för vad terrorism är, hur det har blivit ett begrepp som makthavare använder för att legitimera sina övergrepp och hur den bör bekämpas. Han konstaterar lugnt: ”Terrorism är ett politiskt problem. Sträva efter politiska lösningar.” Det som gör analysen så fascinerande och omtalad är att den gjordes tre år före terrorattackerna 2001, vilket inte kan ifrågasättas: Eqbal Ahmad gick bort i cancer 1999.