Posten alltså

Jag betalade 255 pix för ett kuvert häromdagen. Visserligen skulle det vara frankerat, rekommenderat och vadderat och skickas till utlandet, men ändå. Jag hade ingen aning om att det kunde bli så dyrt. Så, när jag glatt kommer in för att posta det tittar tjejen i kassan på mig med enorma, förvånade ögon.
– Såhär gör vi aldrig. Man måste skicka brevet direkt när man köper kuvertet.
Efter lite gruffande tar de i alla fall mot brevet, men påpekar i förbifarten att jag måste ha betalat en hundring för mycket för portot. När jag är på väg att gå, nöjd med att den här trassliga ansökan i alla fall är ivägskickad, räcker tjejen bakom mig i kön fram ett brev.
– Rekommenderat, till Iran, säger hon.
– Mmm, säger tjejen i kassan och viskar något till sin kollega som rycker på axlarna. De ler vänligt och frågar:
– Ligger Iran i Europa?